Nyheter

Finansiell rådgivning inte vårdslös

Ett bolag hade lämnat tillgångar till ett kapitalförvaltningsbolag för diskretionär förvaltning. Bolaget stämde kapitalförvaltningsbolaget och yrkade ersättning för vårdslös rådgivning och förvaltning av bolagets tillgångar. Till stöd för sin talan anförde bolaget i första hand att kapitalförvaltningsbolaget hade lämnat finansiell rådgivning och därvid gett bolaget rådet att överlämna tillgångar till kapitalförvaltningsbolaget för diskretionär förvaltning till låg risk, att bolagets portfölj genom kapitalförvaltningsbolagets spekulation i hävstångsinstrument kommit att innefatta fyra gånger så hög risk jämfört med vad kapitalförvaltningsbolaget angett vid rådgivning och marknadsföring av portföljen samt att bolaget inte känt till att kapitalförvaltningsbolaget har investerat dess tillgångar i hävstångsinstrument. Bolaget anförde vidare att kapitalförvaltningsbolagets marknadsföring varit vilseledande, eftersom man utlovat förvaltning till låg risk men investerat i hävstångscertifikat, vilket inneburit att förvaltningen har varit förenad med hög risk, att marknadsföringsmaterialet har utgjort avtalsinnehåll och att kapitalförvaltningsbolaget har gjort sig skyldig till avtalsbrott. Kapitalförvaltningsbolaget bestred talan.

Hovrätten konstaterar först att frågan om kapitalförvaltningsbolaget har agerat vårdslöst vid den rådgivning som lämnades bolaget ska prövas med tillämpning av lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och Finansinspektionens föreskrifter om uppföranderegler på värdepappersmarknaden (FFFS 2002:7), som gällde vid tiden för den aktuella rådgivningen. Sammanfattningsvis konstaterar hovrätten att kapitalförvaltningsbolagets rådgivning till bolaget har skett i överensstämmelse med de krav som vid tillfället ställdes på ett värdepappersföretag samt att bolaget får anses ha känt till att kapitalförvaltningsbolaget kunde komma att investera tillgångar i hävstångsinstrument och vilka risker som var förknippade med sådana investeringar. Kapitalförvaltningsbolagets agerande i dessa delar kan därför inte anses vårdslöst. Hovrätten konstaterade vidare att marknadsföringsmaterialet inte kan anses utgöra avtalsinnehåll mellan parterna och att bolagets talan inte heller på den grunden kan bifallas.

__________________

Konsument har bevisbördan för att fast pris avtalats

En konsument och ett byggbolag träffade avtal om att byggbolaget skulle utföra vissa renoveringsarbeten i grovköket på konsumentens fastighet till ett fast pris. Tvist uppstod mellan parterna om vilka arbetsmoment som omfattades av ett överenskommet fast pris.

Byggbolaget gjorde gällande att arbetets omfattning framgick av en skriftlig offert som byggbolaget lämnat och som konsumenten antagit, och att de arbetsmoment med tillhörande materialkostnad som inte omfattades av offerten följaktligen var att anse som tilläggsarbeten som skulle faktureras utöver grundbeställningen. Konsumenten å sin sida hävdade att offerten inte gav en fullständig bild av vad som överenskommits mellan parterna om omfattningen av renoveringsarbetena och att de arbetsmoment med tillhörande materialkostnad som bolaget hade fakturerat såsom "tillkommande arbete" ingick i det avtalade fasta priset, med undantag för byte av golvbrunn och bortforsling av varmvattenberedare.

Hovrätten tog till att börja med ställning till om det var konsumenten som skulle bevisa att de arbeten som fakturerats som tilläggsarbeten ingick i det avtalade fasta priset eller om det i stället var byggbolaget som skulle bevisa att arbeten som inte omnämnts i offerten var tilläggsarbeten och låg utanför grundbeställningen. Hovrätten konstaterade att HD i rättsfallet NJA 2005 s. 205 slagit fast att den part som anser sig ha avtalat ett s.k. fast pris får bära bördan att säkra bevisning om avtalet och dess innebörd. Enligt hovrätten fick därför den part som har bevisbördan för att avtal om fast pris träffats anses ha bevisbördan även för vilka arbeten som ingår i detta pris. Bevisbördan för att de fakturerade tilläggsarbetena ingick i det avtalade fasta priset skulle således ligga på konsumenten.

Hovrätten ansåg att konsumenten inte förmått visa att de av byggbolaget fakturerade tilläggsarbetena omfattades av det överenskomna fasta priset. Något avtal om pris för tilläggsarbetena hade inte träffats. Byggbolaget var därmed berättigat till skälig ersättning för dessa tilläggsarbeten.

____________

Conditio indebiti – misstagsbetalning till Skatteverket ska gå åter

En skattekonsult företrädde två skattskyldiga bolag, Bolag A och Bolag B, och upprättade skattedeklarationer för dem bägge. Därefter inbetalade skattekonsulten via Internet till Skatteverket de i skattedeklarationerna upptagna beloppen för båda bolagens räkning, men av ett förbiseende angavs Bolag A:s organisationsnummer även vid inbetalningen för Bolag B. Båda inbetalningarna gottskrevs därför Bolag A:s skattekonto. Vid Skatteverkets månatliga avstämning av detta konto avräknades därefter en del av beloppet mot Bolag A:s momsskuld medan en annan del överfördes till Kronofogdemyndigheten för avräkning mot Bolag A:s restförda skatter. Sedan misstagsbetalningen upptäckts begärde Bolag B att denna i sin helhet skulle återbetalas enligt principerna om conditio indebiti.

Enligt principen om conditio indebiti är utgångspunkten när någon av misstag betalar någon annan att betalningen ska återgå. Denna utgångspunkt är försedd med undantag, vilka i huvudsak innebär att mottagaren kan få behålla pengarna om han eller hon i god tro tagit emot dem och inrättat sig efter betalningen.

I målet konstaterade HD att den avstämning av skattekonton som sker enligt skattebetalningslagen (1997:483) i allmänhet inte kan anses innebära att Skatteverket därigenom i god tro inrättar sig efter en felaktig betalning. Återbetalningsskyldigheten har därmed inte upphört vid avstämningstidpunkten, oavsett vilken bedömning som kan göras i frågan om Skatteverket var i god tro vid tidpunkten för den felaktiga betalningen. Mot bakgrund av det, och eftersom skattekonsulten kort tid efter avstämningen påpekade misstaget, är Skatteverket skyldigt att återbetala den felaktigt gjorda betalningen.

Generalklausulen i ABL tillämplig på försäljning av patentansökningar

Bolag A hade gjort två internationella patentansökningar. 2002 träffade Bolag A avtal med Bolag B enligt vilket Bolag B förvärvade 51 procent av aktierna i Bolag A. Senare överlät två av styrelseledamöterna i Bolag A de internationella patentansökningarna till bolag B, som då ägde aktiemajoriteten i Bolag A.

Bolag A väckte talan och gjorde gällande att styrelseledamöternas beslut att överlåta patentansökningarna medfört att Bolag A:s aktier förlorat sitt värde, antingen omedelbart av beslutet eller senast när Bolag A som en direkt följd av överlåtelsebeslutet kom på obestånd. Bolag A menade att överlåtelsen hade lett till en otillbörlig fördel för bolag A till nackdel för övriga borgenärer (jfr generalklausulen 8 kap 41 § ABL). Styrelseledamöterna bestred och invände att Bolag A inte hade drabbats av någon skada då aktierna vid överlåtelsetillfället inte hade något värde.

Såväl tingsrätten som hovrätten konstaterade att bolag A hade bevisbördan för att aktierna haft ett värde innan överlåtelsen av patentansökningarna samt att bolaget lidit skada på grund av densamma. Hovrätten fann först att aktierna visst bör anses ha haft ett värde innan överlåtelsen. Vidare ansåg hovrätten att Bolag A hade visat att överlåtelsebeslutet i skadeståndsrättslig mening hade orsakat den skada för minoritetsägarna som värdeminskningen innebar och att ledamöterna i vart fall på grund av visad oaktsamhet bar ansvaret för skadan. Då överlåtelsen varit ägnad att bereda en otillbörlig fördel åt en aktieägare och varit till nackdel för bolaget och övriga aktieägare stred den, enligt hovrätten, mot aktiebolagslagen.

_________________

Prövningstillstånd i Högsta domstolen om Citroën haft separationsrätt till kommissionsbilar

En återförsäljare av bl.a. Citroënbilar försattes i konkurs. Strax innan ansökan om konkurs gjordes framkom det att Citroën låtit återta sammanlagt 36 kommissionsbilar. Konkursboet gjorde gällande att det inte förelegat något sakrättsligt verksamt kommissions- eller konsignationsförhållande mellan Citroën och återförsäljaren och att Citroën saknat separationsrätt till bilarna, vilka därför skulle ingå i konkursboet. Tingsrätten konstaterar att det avgörande för bedömningen av om det förelegat ett kommissions- eller konsignationsförhållande mellan återförsäljaren och Citroën måste vara om Citroën enligt parternas avtal stått en beaktansvärd ekonomisk risk för försäljningen av kommissionsbilarna. Tingsrätten konstaterar att Citroën visserligen inte haft något omedelbart intresse i försäljningsbillkoren vid återförsäljarens försäljning av bilar till slutlig kund. Däremot har enligt parternas avtal återförsäljaren haft en rätt att när som helst till Citroën returnera kommissionsbilar. Citroën har också haft en ovillkorlig rätt att kräva kommissionsbilarna i retur. Sammantaget fann tingsrätten att Citroën burit en sådan affärsmässig risk för försäljningen av kommissionsbilar att det förelegat ett sakrättsligt verksamt kommissionsförhållande mellan parterna. Tingsrätten ogillade därför konkursboets talan och hovrätten instämde i tingsrättens bedömning. Högsta domstolen har nu meddelat prövningstillstånd.

__________________

Mäklare skadeståndsskyldig för att ha som brustit i upplysningsplikten

En köpare av en fastighet väckte skadeståndstalan mot en fastighetsmäklare på drygt 1,1 miljon kronor. Bakgrunden till anspråket var följande. Den aktuella fastigheten var belägen på mark som omfattades av ett arrendeavtal, vilket enligt köpekontraktet skulle övertas av köparen i samband med förvärvet. På grund av arrendeavtalets utformning accepterade inte köparens bank att fastigheten användes som pantsäkerhet för lån. Detta fick till följd att köparen inte kunde finansiera förvärvet av fastigheten och köpet hävdes. Säljaren väckte skadeståndstalan mot köparen som efter förlikning ålades att betala en miljon kronor till säljaren. Köparen riktade därmed motsvarande krav mot fastighetsmäklaren och hävdade att denne brustit i god fastighetsmäklarsed genom att inte ge henne en kopia av arrendeavtalet och informera henne om att arrendeavtalet inte kunde utgöra säkerhet för hennes erforderliga lån för förvärvet av fastigheten. Fastighetsmäklaren bestred kravet. Tingsrätten ansåg att fastighetsmäklaren genom att inte informera köparen om svårigheterna att använda fastigheten som pantsäkerhet för lånet, vilket han var medveten om, får anses ha brustit i sin upplysningsplikt och härigenom visat betydande oaktsamhet. Vidare ansåg tingsrätten att det förelåg adekvat kausalitet mellan fastighetsmäklarens oaktsamhet och den uppkomna skadan. Tingsrätten fann att köparens skadeståndsyrkande skulle bifallas. Hovrätten fastställde tingsrättens dom.

________________

Möjlighet att bygga egen balkong kompenserar försämrade ljusförhållanden

En bostadsrättsförening beslutade på extra föreningsstämma om möjlighet att bygga balkonger och fönsterdörrar. Två medlemmar motsatte sig beslutet. Bostadsrättsföreningen ansökte i hyresnämnden om att beslutet skulle godkännas. Hovrätten anförde att enligt 9 kap 17 § första stycket bostadsrättslagen (1991:614) måste först fastställas om den planerade åtgärden kan anses vara av liten betydelse. Hovrätten konstaterade att den planerade balkongbyggnaden ovanför en av de klagande medlemmarnas köksfönster skulle påverka ljusförhållandena i dennes lägenhet. En stor del av lägenheten skulle dock inte beröras av balkongen. Det beviljade bygglovet gav även klaganden möjlighet att bygga en balkong med utgång från köket, något som hovrätten ansåg kunde kompensera för de försämrade ljusförhållandena i lägenheten. Förändringen ansågs därför vara av liten betydelse för klaganden och stämmobeslutet godkändes. å medlemmar motsatte sig beslutet eftersom de ansåg att

Ny fastighetsmäklarlag

Den 1 juli 2011 trädde en ny fastighetsmäklarlag (2011:666) i kraft. Nyheter i lagen är bland annat att mäklare är skyldig att föra anteckningar över uppdrag och upprätta förteckningar över anbuden som lämnas på objekten. Dokumentationen ska överlämnas till säljare och köpare. Mäklare ska skriftligen informera köpare om deras undersökningsplikt. Objektsbeskrivningar ska innehålla fler uppgifter och särskilda regler för objektsbeskrivningar avseende bostadsrätter införs. Mäklare får inte köpa fastigheter som mäklaren har eller har haft i uppdrag att förmedla. Mäklare får inte heller förmedla fastigheter till eller från någon närstående. Mäklare får något ökade möjligheter att ägna sig åt sidoverksamhet. Köpare eller säljare som vill kräva skadestånd måste underrätta mäklaren inom skälig tid. Nuvarande påföljder i tillsynsärenden, avregistrering och varning, kompletteras med en ny påföljd, erinran.

________________________

Ny varumärkeslag

Den 1 juli 2011 ersätter en ny varumärkeslag (2010:1877) den nuvarande varumärkeslagen och kollektivmärkeslagen, som båda är från 1960. Den nya lagen innebär bland annat att reglerna om hur det går till att ansöka om registrering av varumärken förenklas. Det blir också enklare att häva varumärkesregistreringar när innehavaren inte längre har något egentligt intresse av märket. Det blir nu Patent- och registreringsverket som handlägger begäran om hävning. Reglerna blir generellt modernare och anpassas ytterligare till vad som gäller internationellt.

_______________________

Ny försäkringsrörelselag och försäkringsrörelseförordning

Den 1 april 2011 trädde en ny försäkringsrörelselag (2010:2043) i kraft. Samtidigt ersattes även den tidigare försäkringsrörelseförordningen (1982:790) med en ny försäkringsrörelseförordning (2011:257). Sam-tidigt upphävdes den tidigare försäkringsrörelselagen (1982:713) och lagen (1972:262) om understödsföreningar. Den nya lagen innebär i korthet att rörelsereglerna för försäkringsbolag även ska gälla för försäkringsföreningarna (tidigare kallade understödsföreningar). Vidare innebär den nya lagen en anpassning till allmän associationsrättslig lagstiftning, om inte avvikelser motiveras av försäkringsföretagens särart. Vid sidan av rörelsereglerna innehåller den nya lagen således de särskilda associationsrättsliga lagregler som behövs för försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar utöver eller i stället för den allmänna regleringen på associationsrättens område.

______________________

Två fall av ansvarsgenombrott för styrelseledamöter

Ett bolag, bolaget A, yrkade ersättning av en styrelseledamot för bolaget B. Kravet avsåg ställföreträdaransvar enligt 25 kap 18 §§ aktiebolagslagen för den skuld bolaget B hade till bolaget A när bolaget B försattes i konkurs.

Såväl tingsrätten som hovrätten konstaterade att bolaget B:s ekonomiska ställning, när Bolaget As fordran uppkom, var sådan att det fanns en skyldighet för styrelsen att upprätta en kontrollbalansräkning, att någon sådan inte upprättats samt att verksamheten därför bedrivits under styrelsens personliga ansvar (jfr 25 kap 13 och 18 §§ aktiebolagslagen). Styrelseledamoten invände dock att Bolaget B var försatt i konkurs, att konkursen inte var avslutad samt att han därför inte kunde göras personligen betalningsansvarig. Frågan var därför vilken betydelse det hade att bolaget B:s konkurs ännu inte var avslutad samt om det, för att styrelseledamoten skulle kunna hållas personligt betalningsansvarig för den aktuella skulden, krävdes att Bolaget A lidit en slutlig förmögenhetsförlust.

Hovrätten anförde att bestämmelsen i 25 kap. 18 § aktiebolagslagen hade till syfte att tvinga styrelsen att bevaka förändringar i bolagets eget kapital och ingripa när kapitalbristen blir kritisk. Ansvaret är inte beroende av att någon skada kan härledas till försummelsen. Enligt hovrätten kunde handlingsplikten inte ersättas av att den ansvarige så småningom föranstaltar om bolagets försättande i konkurs. Hovrätten kom således fram till att det ansvar som en ställföreträdare har enligt 25 kap. 18 § aktiebolagslagen inte var subsidiärt utan förelåg oberoende av huruvida någon slutlig förmögenhetsförlust förekommer hos den som vill göra en viss fordran gällande. Frågan om Bolaget B:s konkurs var avslutad eller inte samt frågan om Bolaget A kunde komma att få utdelning i konkursen saknade därmed betydelse i målet och styrelseledamoten ansågs personligt betalningsansvarig.

___________________

I en skiljedom meddelad av Stockholms Handelskammare den 19 mars 2004 förpliktades bolaget A att till bolaget B betala över 30 miljoner USD. Bolaget A försattes i konkurs den 24 mars 2005. Den aktuella tvisten gällde huruvida bolaget A:s styrelseledamot och ställföreträdare var personligt ansvarig för bolaget A:s skuld till bolaget B avseende leveranser av råolja i april, maj och juni 2002.

Hovrätten fastställde tingsrättens dom varvid angavs att den av bolaget A åberopade utredningen i sig gav ett starkt stöd för påståendet att bolaget B:s aktiekapital med början någon gång under sommaren 2001 understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet. Mot bakgrund av att styrelseledamoten inte åberopat någon egen utredning angående orsakerna till att aktiekapitalet enligt honom sjunkit under den kritiska gränsen just under räkenskapsårets sista fyra månader fick bolaget A anses ha uppfyllt beviskravet för sitt påstående. I målet ansågs vidare utrett att styrelseledamoten haft en sådan insyn i och kontroll över bolaget B:s affärer att han redan under sommaren 2001 haft skäl att anta att dess aktiekapital sjunkit under den kritiska gränsen. Vid detta förhållande var han såsom ledamot av bolaget B:s styrelse personligt ansvarig för bolagets förpliktelser i förhållande till bolaget B, såvida han inte kunnat visa att han inte varit försumlig. Någon omständighet som utvisade att han inte kunde lastas för underlåtenheten att i tid upprätta en kontrollbalansräkning hade inte åberopats. Käromålet bifölls därmed och styrelseledamoten förpliktades att betala drygt 38 miljoner USD.

____________

Fastighetsmäklare har inte agerat i strid med god fastighetsmäklarsed

Två makar gjorde gällande att en fastighetsmäklare av oaktsamhet brutit mot god fastighetsmäklarsed och parternas avtal genom att inte verka för högsta möjliga pris. Mäklaren ansågs ha brustit i) genom att i annonser på Hemnet och fastighetsbyråns hemsida rubricera villan som radhus, ii) genom att inte rätta till felet när han uppmärksammades om det, iii) genom att använda ett s.k. lockpris och iv) genom att inte annonsera i dagspress.

Såväl tingsrätten som hovrätten ansåg att det inte var visat att mäklaren använt sig av lockpriser i sin marknadsföring. Det framgick inte heller av varken parternas avtal eller av god fastighetsmäklarsed att mäklaren varit skyldig att annonsera i dagspress.

Frågan var om mäklaren av oaktsamhet brutit mot god fastighetsmäklarsed och parternas avtal genom att inte verka för högsta möjliga pris i samband med marknadsföringen av fastigheten på Internet. Hovrätten ansåg att mäklaren genom att visa en skärmdump från en s.k. cachad sida, dvs. en sida som lagrat information om hur en hemsida sett ut vid en tidigare tidpunkt visat att fastigheten varit rubricerad som villa på fastighetsbyrån egen hemsida vid ett senare tillfälle. Dock har mäklaren aldrig kontrollerat på övriga hemsidor såsom exempelvis Hemnet. Hovrätten konstaterade dock att resultatet vid en sådan kontroll hade blivit detsamma som vid en kontroll av det egna systemet då hemsidorna är länkade till mäklarsystemet. Fastighetsmäklaren anses ha gjort en tillräcklig kontroll utifrån de uppgifter han hade tillgång till. Han har således inte brustit i sina skyldigheter att rätta till felet när han uppmärksammades av en person om att fastigheten var felrubricerad som kedjehus/radhus. Det är således inte visat att mäklaren av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter att iaktta god fastighetsmäklarsed och inte heller att han agerat i strid med parternas avtal. Hovrätten ogillar käromålet.

____________________

Avtalad garantiförpliktelse vid aktieöverlåtelse ansågs oskälig

I mål om överlåtelser av aktier har fråga om en garantiförpliktelse och dess skälighet prövats. I målet var fråga om överlåtelse av samtliga aktier i ett restaurangbolag till holdingbolag. Holdingbolaget gjorde gällande att säljaren lämnat garantier att det inte skulle finnas några skulder och brister än de som var angivna i en bilaga till avtalet. Vid tillträdesdagen förelåg emellertid skulder beträffande kassa, mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter, löner, semesterlöneskulder och skulder till miljöförvaltningen m.m. Holdingbolaget yrkade ersättning av säljaren för skulderna.

Hovrätten konstaterade att avtalet och särskilt de aktuella villkoren angående garantier inte följde den systematik som normalt tillämpas vid överlåtelse av aktier i ett bolag. Frågan var om det trots det gick att fastställa en klar och tydlig innebörd i avtalstexten på de omtvistade punkterna. Enligt hovrättens mening var det angivna avsnittet i avtalet klart och entydigt till sin innebörd, såtillvida att säljaren garanterar att han ansvarar för alla kostnader som är hänförliga till händelser före tillträdesdagen. Hovrätten ansåg därför, till skillnad från tingsrätten, att säljaren genom avtalet åtagit sig en garantiförpliktelse av den innebörd som Holdingbolaget hävdade. Hovrätten ansåg dock att garantiförpliktelsen med hänsyn till omständigheterna vid avtalets tillkomst och avtalets innehåll var oskälig enligt 36 § avtalslagen och skulle jämkas. Holdingbolaget tilldömdes därmed 150 000 kr av yrkade 1,2 miljoner.

______________________

Likvidationsbeslut i strid med generalklausulen

Ett bolag försattes i konkurs genom frivillig likvidation. Bolagets moderbolag ägde rättigheterna till en patenterad produkt. I licensavtal mellan moderbolaget och Bolaget fick Bolaget en exklusiv rätt att tillverka, använda och försälja den patenterade produkten. Enligt licensavtalet skulle rätten omedelbart upphöra om Bolaget skulle ställa in sina betalningar, erbjuda ackord, gå i konkurs eller likvidation. Licensen var Bolagets viktigaste tillgång. Vid extra bolagsstämma beslutades att försätta Bolaget i likvidation i enlighet med 25 kap 15 § aktiebolagslagen. Vid voteringen röstade moderbolaget, som innehade 50,01 procent av aktierna, för likvidation. Övriga aktieägare röstade emot förslaget.

En minoritetsaktieägare väckte talan mot Bolaget och yrkade att likvidationsbeslutet skulle upphävas. Till grund för sin talan åberopades bland annat att beslutet stod i strid med den aktiebolagsrättsliga generalklausulen i 7 kap 47 § aktiebolagslagen. Syftet med beslutet var enbart att patentlicensavtalet skulle upphöra i enlighet med avtalets bestämmelser och återgå till moderbolaget utan ersättning. Likvidationsbeslutet var därmed ägnat att ge majoritetsaktieägaren och licensgivaren (moderbolaget) en otillbörlig fördel till nackdel för såväl övriga aktieägare som Bolagets borgenärer. Bolaget bestred talan.

Hovrätten konstaterade att likvidationsbeslutet ostridigt medförde att patenträttigheterna enligt avtalsvillkoren utan ersättning återgick till moderbolaget, som var majoritetsägare i Bolaget. Hovrätten ansåg till skillnad från tingsrätten att likvidationsbeslutet inte var motiverat. Detta förhållande kunde inte anses innebära annat än att moderbolaget utnyttjade sin maktposition på ett sätt som var ägnat att ge moderbolaget en otillbörlig fördel. Stämmobeslutet innebar onekligen en nackdel för minoritetsägarna. Mot bakgrund av det ansåg hovrätten att Bolaget hade visat att stämmans likvidationsbeslut stred mot generalklausulen och beslutet upphävdes.

_______________________

Förslag till ny skatteförfarandelag

Skatteförfarandeutredningen har lämnat förslag till en ny modern skatteförfarandelag (SOU 2009:58). Den nya lagen ska ersätta bl a skattebetalningslagen, taxeringslagen och lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter och föreslås träda ikraft den 1 januari 2012. Även bestämmelserna om kassaregister, personalliggare och kontroll av torg- och marknadshandel tas in i lagen. Utredningen föreslår också bl.a. ökade möjligheter att deklarera genom ombud och generösare bestämmelser om ersättning för kostnader för biträde.

Den viktigaste utgångspunkten för utredningens arbete har varit att minska den administrativa bördan för företag och andra enskilda. Samtidigt ska förslagen bidra till en effektivisering av Skatteverkets administration. Utredningen har också beaktat intresset av effektiv kontroll.

Dagens bestämmelser om skatteförfarandet är utspridda på ett flertal lagar och regleringen är svår att överblicka och förstå. Nu samlas bestämmelserna i en modernare och mer lättläst lag. En gemensam lag innebär också i sig förenklingar. Dessutom görs många ändringar av de olika bestämmelserna som gör dem lättare att tillämpa.

Utredningen föreslår bl a att alla deklarationer ska få lämnas genom deklarationsombud, till skillnad från idag då det bara är möjligt att lämna vissa skattedeklarationer genom deklarationsombud. Det innebär att företagen kan minska sina administrativa kostnader. Utredningen föreslår vidare nya deklarationstidpunkter vilka för andra juridiska personer än dödsbon föreslås bli 1 juli, 1 november, 15 december och 1 mars. Ersättning för kostnader för biträde i ärenden och mål om skatt blir generösare. Några ytterligare åtgärder för att stärka rättssäkerheten vid tillämpningen av bestämmelserna om skattetillägg föreslås också. Utrymmet för frivillig rättelse ska bli större och normalt tillgängligt kontrollmaterial ska få större betydelse. Det betyder att skattetillägg kommer att tas ut i färre fall. Skattenämnderna avskaffas. En särskilt kvalificerad beslutsfattare ska i stället besluta i omprövningsärenden. Slutligen ska vitesförelägganden få överklagas på grund av rättssäkerhetsskäl.

________________

Inget prisavdrag för dolt fel i fastighet

Två makar gjorde gällande att dolda fel förelegat vid köpet av en fastighet, då det efter köpet visat sig dels att badrummet saknade tätskikt under kakelplattorna, dels att det trängt in vatten i huset genom luftventiler som varit belägna under ett trädäck eftersom marken under trädäcket var för hög i förhållande till ventilöppningarna i källarväggen, och att vatten därför runnit mot ventilerna och vidare in i huset. Makarna anförde att säljarna lämnat en garanti om att badrummet varit fackmannamässigt utfört och att det funnits tätskikt samt uppgivit att det inte förelegat några problem med ventilationerna.

I dom den 7 februari 2011 instämde hovrätten i tingsrättens bedömning att de uppgifter som säljaren lämnat vid försäljningen inte kunde anses tillräckligt preciserade för att uppfattas som en garanti avseende tätskiktet. Det ansågs därmed inte ha förelegat någon reducerad undersökningsplikt för makarna, utan tingsrätten ansåg istället att denna hade utökats på grund av okulärt besiktningsbara brister vid golvbrunnen och besiktningsmannens anmärkningar av desamma. Makarna ansågs således inte ha någon rätt till avdrag från köpeskillingen i denna del. Vad gällde ventilerna fann dock hovrätten att det inte var visat att det förelåg ett samband mellan målningsbehovet och själva vatteninträngningen genom ventilen. Enligt säljaren stod det klart redan vid försäljningen att dränering och utvändig fuktisolering skulle behöva åtgärdas inom en snar framtid. Mot bakgrund av det kunde inte de åtgärder som vidtagits gällande ventilerna anses ha sådan inverkan på fastighetens pris att det utgjorde ett fel i jordabalkens mening. Makarnas talan ogillades därför även i den delen.

_____________

Hyresvärd blev skadeståndsskyldig för felaktig yta

Hovrätten fann i dom den 15 februari 2011 att en hyresvärd som utfäst en cirkauppgift avseende en hyreslägenhets yta ådragit sig skadeståndsansvar gentemot hyresgästen då det åtta år senare visade sig att lägenheten i själva verket var 6 kvm mindre än vad om angivits. Avvikelsen var alldeles för stor för att rymmas inom begreppet cirkauppgift och lägenhetens yta avvek således från vad hyresvärden hade utfäst. På grund av svårigheter att uppskatta skadans storlek och att hänsyn bör tas till att utfästelsen gav utrymme för en viss kontraktsenligt avvikelse tillerkändes hyresgästen hälften av det yrkade beloppet.

_______________

Stiftarens vilja ska respekteras

Vid grundaren av en stiftelses frånfälle skickade två suppleanter i stiftelsen in en ändringsanmälan till länsstyrelsen och hävdade att de skulle utgöra styrelse då de undertecknat dokument tillsammans med grundaren och genom konkludent handlande skulle anses ha inträtt som styrelse. Även grundarens dotter hade skickat in en ändringsanmälan där hon utgjorde styrelse. Länsstyrelsen registrerade de uppgifter som inkommit från grundarens dotter. I stiftelsens stadgar hade grundaren reglerat hur styrelsen skulle utses och att hennes dotter skulle vara efterträdare. Kammarrätten konstaterar att principen om grundläggande respekt för stiftarens vilja gäller och då grundaren uttryckligen utsett sin dotter till efterträdare avspeglade länsstyrelsens beslut de materiellt riktiga förhållandena.

__________________

Ej ersättningsskyldig för finansiell rådgivning

Ett antal käranden gjorde gällande att ett försäkringsmäklarbolag var ansvarigt för att ha lämnat felaktig finansiell rådgivning gällande investeringar, då käranden bland annat förespeglats att investeringarna var utan risk. Frågan i målet var om käranden hade rätt till skadestånd på grund av vårdslös finansiell rådgivning av bolaget. Hovrätten konstaterade att enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska en näringsidkare som genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada ersätta skadan. Det krävs ett direkt samband mellan de råd som konsumenten fått vid rådgivningstillfället och den skada som görs gällande.

Hovrätten avgjorde målet den 28 december 2010 och angav att inget hade framkommit som gav vid handen att de ekonomiska förluster som uppkommit för käranden hade något samband med den finansiella rådgivning som bolaget tillhandahållit, eller med de konkreta åtgärder som vidtagits för att omsätta investeringsråden i praktiken. Det var inte heller visat att bolaget förfarit vårdslöst vid rådgivningen eller i samband med denna. Enligt käranden hade bolaget inte heller följt upp hur placerade medel förvaltas över tid och inte kontrollerat att det från tid till annat funnits medel kvar i depån till säkerställande av kvarvarande kunders placeringar. Dessa omständigheter hänförde sig emellertid till tiden efter själva rådgivningstillfällena och kunde därför inte föranleda skadeståndsskyldighet på grund av vårdslös finansiell rådgivning.

________________________

Ersättningsskyldig för oaktsamhet vid revisorsuppdrag

Ett båtbolag hade anlitat en revisorsfirma för att sköta den löpande bokföringen. I båtbolagets deklarationer hade revisorsfirman använt vinstmarginalbeskattningsregler även på båtar som importerats från USA, trots att reglerna endast var tillämpliga på import från EU-länder. Båtbolaget påfördes skatt i efterhand eftersom skattedeklarationerna felaktigt byggt på vinstmarginalbeskattningsregler som inte var tillämpliga. I målet gjorde båtbolaget gällande att revisorsfirman därmed förfarit oaktsamt i sitt uppdrag och var ersättningsskyldiga för båtbolagets skada.

Hovätten ansåg att det åligger en revisor ett löpande granskningsansvar och en skyldighet att uppmärksamma företagsledningen på eventuella brister som konstateras. Revisorn skulle därför ha granskat det i och för sig bristfälliga underlaget och reagerat på att båtar även importerades från USA vilket innebar att de bokfördes och skattedeklarerades på felaktigt sätt. HovR konstaterade att revisorsfirman tillsammans med revisorn förfarit oaktsamt vid utförandet av uppdraget och att de därför var ersättningsskyldiga för den skada som båtbolaget hade lidit. Skadeståndet jämkades dock eftersom hovrätten också konstaterade att det funnits brister i det underlag som båtbolaget lämnat till revisorsfirman. På grund av det hade revisorsfirman efterfrågat ytterligare underlag från båtbolaget, men utan framgång. Bristerna i underlaget medförde att skadeståndet jämkades till hälften på grund av medvållande från båtbolagets sida.

_________________________

Uppfinnare har bättre rätt till patent

I ett mål som rörde en tvist om bättre rätt till ett patent hade en uppfinnare överlåtit samtliga rättigheter, inklusive know-how, patent och patentansökningar, till ett bolag i utbyte mot viss ersättning. Enligt en klausul i avtalet hade part rätt att säga upp avtalet till omedelbart upphörande, varvid äganderätten till den överlåtna egendomen skulle återgå utan särskild ersättning, om den andra parten t ex försattes i konkurs. Uppfinnaren hade sagt upp avtalet strax innan bolaget gick i konkurs och yrkade bättre rätt till sin uppfinning.

Högsta domstolen fann i dom den 22 december 2010 att uppfinnarens fastställelseyrkande skulle bifallas. Till stöd för det anförde Högsta domstolen att återgången av patentet på grund av avtalshävningen måste ha sakrättsligt skydd för att hävningen ska vara giltig. När en immaterialrätt överlåts får förvärvarens rätt till immaterialrätten skydd mot överlåtarens borgenärer genom avtalet och något sakrättsligt moment behöver inte tillkomma. I analogi med detta konstaterade Högsta domstolen att det inte heller kan krävas något sakrättsligt moment för att en obligationsrättsligt giltig hävningsförklaring ska medföra en sakrättsligt skyddad återgång av immaterialrätten och således ge överlåtaren bättre rätt till immaterialrätten än förvärvarens borgenärer. Vidare konstaterade Högsta domstolen att den omständigheten att uppfinnaren vid överlåtelsen tillåtit bolaget att pantsätta patenten och patentansökningarna saknar betydelse för frågan om hävningen medfört en sakrättsligt skyddad återgång av dessa rättigheter.

______________________________

”Ab initio init” är inte vilselsedande

Ett bolag ansökte hos Patent- och registreringsverket om varumärkesregistrering av märket ”ab initio init” för bl.a. datorprogram m.m. PRV avslog ansökan med motiveringen att firmakaraktären ab, som står för aktiebolag, som återfinns i början av märket är ägnat att vilseleda allmänheten angående varornas kommersiella ursprung enligt 14 § 1 st 2 p VmL, eftersom någon sådan firma inte finns registrerad i Bolagsverkets register.

Patentbesvärsrätten konstaterar att uttrycket ”ab initio init” är ägnat att uppfattas såsom härrörande från latinet och hela märket framstår som en fras på latin, även om omsättningskretsen för de datavaror som ansökningen omfattar inte är bekant med uttrycket. Då beteckningen ab i märket inte uppfattas som en förkortning för bolagsformen aktiebolag är märket inte ägnat att vilseleda allmänheten angående varornas kommersiella ursprung.

_______________________________

Varumärket HITS FOR KIDS inte registrerbart

Universal Music AB ansökte hos PRV om registrering av varumärket HITS FOR KIDS. Ett varumärke får enligt 13 § varumärkeslagen registreras endast om det har särskiljningsförmåga. Ett märke som uteslutande eller med endast mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaffenhet, mängd, användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess framställande, skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga. PRV avslog ansökan på den grunden att HITS FOR KIDS saknade särskiljningsförmåga. Patentbesvärsrätten ansåg, i likhet med PRV, att HITS FOR KIDS i sig är beskrivande för vissa av de varor och tjänster som de sökta varumärkena avser, bl.a. cd- skivor samt musikunderhållning och TV-underhållning. Varumärkena saknade därför erforderlig särskiljningsförmåga. Trots att märkena använts under förhållandevis stor omfattning, samt varit föremål för omfattande marknadsföringsåtgärder kunde de inte heller anses ha förvärvat sådan särskiljningsförmåga för de produkter som de avser.

____________________________

Tillämpligheten av bestämmelserna om småhusentreprenad

I ett av hovrätten den 6 december 2010 avgjort mål hade en fastighetsägare ingått ett avtal med en näringsidkare gällande utförande av markarbeten på dennes fastighet där han skulle uppföra en villabyggnad. Arbetet hade utförts på löpande räkning. I målet var ett flertal frågor aktuella, bland annat om fakturorna med underlag var tillräckligt specificerade att betalningsskyldighet uppstått, vad som avtalats beträffande när en högre timersättning skulle gälla samt antal arbetade timmar. Hovrätten konstaterade att konsumenttjänstlagen innehåller särskilda bestämmelser som enbart gäller tjänster avseende uppförande eller tillbyggnad av en- eller tvåbostadshus. En sådan regel är bevisbörderegeln i 51 §, som innebär att vad konsumenten påstår har avtalats om priset eller grunderna för priset gäller om inte annat framgår av ett skriftlig avtal eller av omständigheterna i övrigt. Hovrätten kom fram till att den aktuella entreprenaden var att anse som en tjänst avseende småhusentreprenad och att 51 § konsumenttjänstlagen därmed var tillämplig. Omständigheterna i målet var inte sådana att näringsidkaren förmått visa att vad fastighetsägaren påstått om den högre ersättningen var oriktig.

Vidare fann hovrätten att det underlag som redovisats var tillräckligt precist för att uppnå kravet på en specificerad räkning i konsumenttjänstlagens mening.

I ett snarlikt mål som avgjordes den 17 december 2010 hade en annan fastighetsägare ingått avtal med en näringsidkare om mark- och grundentreprenad på hans fastighet där fastighetsägaren önskade uppföra ett enbostadshus. Senare samma år ingicks ytterligare ett avtal om arbeten rörande en garagebyggnad samt en mindre byggnad på fastigheten. Då fastighetsägaren inte hade erlagt full betalning väckte näringsidkaren talan för att få ut resterande belopp. Fastighetsägaren yrkade i sin tur att näringsidkaren skulle utge ett visst belopp till henne avseende prisavdrag för fel. Även i detta fall var ett flertal frågor aktuella, bl a om tillämplig lag, vilka handlingar som skulle anses utgöra avtalshandlingar mellan parterna samt hur man skulle se på de olika delarna av entreprenaden. Parterna ansåg att konsumentköplagen var tillämplig på rättsförhållandet, men näringsidkaren invände även att det inte varit fråga om en småhusentreprenad. Hovrätten fann att konsumentköplagens bestämmelser om småhusentreprenad skulle tillämpas på avtalet som avsåg mark- och betongarbeten för huvudbyggnaden. Däremot framstod enligt hovrätten det efterföljande avtalet om mark- och betongarbeten för garageplattan som fristående från det första avtalet och på det senare var bestämmelserna om småhusentreprenad inte tillämpliga.

______________________________

SvD tvingas betala 6 miljoner i skadestånd för felaktig uppsagt annonsavtal

Målet handlade om en tvist mellan Espingen AB och Svenska Dagbladet Annons AB (SvD) gällande ett annonsförsäljningsavtal, som SvD sagt upp till omedelbart upphörande. Grunden för uppsägningen angavs vara att Espingen i väsentliga avseenden och trots upprepade uppmaningar att vidta rättelse åsidosatt sina skyldigheter enligt avtalet.

Espingen gjorde för egen del gällande att SvD var skadeståndsskyldiga för att ha sagt upp annonsförsäljningsavtalet utan att iaktta uppsägningstiden om 12 månader. Espingen menade att det sätt på vilket de utfört uppdraget varit praxis mellan parterna under lång tid och att SvD känt till och godkänt denna. Frågan i målet var om parternas avtal i vissa hänseenden fått ett annat innehåll än vad som följer av ordalydelsen.

Hovrätten konstaterade i dom den 15 december 2010 att det i målet framkommit att SvD varit fullt medvetna om Espingens handlande, eftersom de haft insyn i Espingens uppdrag samt godkänt det sätt på vilket det utförts. Hovrätten konstaterade att SvD har låtit en praxis utvecklas och att avtalsinnehållet i dessa delar därmed har ändrats. Espingens handlande faller inom ramen för det nya avtalsinnehållet och avtalsbrott föreligger inte från Espingens sida. SvD befanns därmed vara skadeståndskyldigt gentemot Espingen på grund av den omedelbara uppsägningen. Ersättning skulle enligt hovrätten utgå för det s.k. positiva kontraktsintresset och skadegöraren ska betala skadelidande det belopp skadelidanden skulle ha erhållit om skadegöraren inte begått det aktuella avtalsbrottet. Hovrätten fann att Espingens skada uppgick till 6 000 000 kronor.

____________________________

Fel i vara inte väsentligt

Ett bolag som beställt en printer av ett annat bolag i tryckeribranschen gjorde gällande att printern avvek från vad som avtalats mellan parterna avseende utskriftshastigheten och utskriftskvaliteten vilket innebar ett köprättsligt fel. Köparen hävde därför köpet.

Hovrätten anförde i dom den 14 december 2010 att enligt 39 § köplagen får en köpare häva köpet på grund av fel, om avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för honom och säljaren insåg eller borde ha insett detta. Hovrätten konstaterade att avvikelserna i printerns prestanda mellan avtalat och levererat skick i sig var sådana att avtalsbrott förelåg i köplagens mening och att detta skulle kunna vara av väsentlig betydelse för köparen. Omständigheterna i detta fall, särskilt att det förflutit nästan två år från det att printern levererades till dess att köparen avgav hävningsförklaringen, gjorde dock att det inte var visat att felen i praktiken haft en väsentlig betydelse för köparen. Av denna anledning hade bolaget inte haft rätt att häva köpet utan endast rätt till prisavdrag. Hovrätten bestämde prisavdraget efter en skönsmässig bedömning till en fjärdedel av köpesumman. Vidare konstaterade hovrätten att köparen inte visat på några omständigheter som utgjorde grund för direkt eller indirekt skadestånd.